RAS – Avelsstrategi

Utvärdering av RAS kortsiktiga mål för 2010

Rasspecifika avelsstrategier, RAS, för Yorkshireterrier har vid tidigare tillfällen presenterats och diskuterats i samband med årsmöten och uppfödarträffar. RAS-sammanställningen har sedermera publicerats i klubbtidningen Yorkshireterriern. Den finns dessutom att läsa på SYTSs hemsida.

• Utvärderingen nedan är baserad på SKKs avelsdata.

Under 2010 registrerades 513 Yorkshireterrier (254 tikar + 259 hanar) i SKK varav 22 stycken (14 tikar + 8 hanar) var importer. Resterande 491 hundar föddes i 144 kullar efter 139 tikar och 76 hanar. Den genomsnittliga kullstorleken var 3,4 valpar.

Hälsa

Mål: Att Yorkshireterriern skall vara en frisk och sund hund som orsakar sig själv och sin ägare minsta möjliga hälsobekymmer

Det har under de senaste åren inte genomförts någon ny hälsoenkät, men för att kunna säkerställa och få ett bättre underlag för eventuella hälsoförbättringsåtgärder, kommer vi på sikt att genomföra en uppdaterad hälsoenkät.
Klubben fortsätter att undersöka möjligheten till att genomföra en web-baserad enkät, för att kunna få en så korrekt bild av hela populationen som möjligt.
En enkät på nätet skulle troligtvis generera fler svar än en enkät i pappersform.

Mål: Att öka den genetiska variationen.

Klubben har genom information via hemsidan, uppfödarträffar, klubbtidningen samt avelsrådgivning spridit kunskap om vikten av att sänka inavelsgraden.
Medlemmarna har uppmanats att kontrollera inavelsgraden inför varje tänkt parning samt påpeka vikten av en bred och rastypisk avelsbas. Här kan vi med glädje se att inavelsgraden sakta men säkert sjunker för Yorkshireterrier.

Inavelsgraden har under de senaste åren sänkts från en nivå 2001 på 6,6 %, 2002 & 03 5,3%, 2004 4,5%, 2005 3,8%, 2006 3,0%, 2007 3,3%, 2008 2,8%, 2009 2,6%,samt för 2010 1,6%.

Resultatet för 2010 var det lägsta sedan 1990. Vilket vi ser mycket positivt på.
Vår intention i SYTS är att denna trend skall hålla i sig och att inavelsgraden fortsätter hålla sig på denna låga nivå.
Användningen av hanhundar fortsätter att öka något, vilket också ökar den genetiska variationen i rasen.

Exteriör/funktion

Mål: Att bevara de rastypiska detaljerna. Yorkshireterriern ska vara en långpälsad hund. Pälsen ska hänga rakt och jämnt ner efter sidorna. Pälsen ska vara glänsande och med en struktur som av fint silke. Kroppspälsen ska vara stålblå och får inte vara svart (utom på valpen och den unga hunden) och absolut inte ullig. Tanfärgen ska vara något ljusare i topparna än i botten och ska enligt noggranna beskrivningar i standarden variera i intensitet och djup på olika delar av hunden.
Under pälsen ska finnas en kompakt och nätt hund med mycket god resning, som uttrycker självsäkerhet. Yorkshireterriern ska ha en spänstig och välproportionerlig kropp. Huvudet ska vara i proportion med kroppen, ganska litet med plan skalle. Äppelhuvud är inte korrekt. Ögonen ska vara mörka med mörka ögonränder

Detta mål har visat sig svårt att utvärdera. Genom information på hemsidan samt i klubbtidningen och rådgivning i förekommande fall, har klubben försökt att påpeka vikten av att bevara de rastypiska detaljerna hos Yorkshireterriern. Här har SKK och SvTeK också ett stort ansvar när det gäller att bjuda in kompetenta rasdomare till respektive klubbs utställningar. Rasdomare, som ser till att rätt detaljer bedöms och prioriteras på ett korrekt sätt för en så komplex ras som Yorkshireterriern faktiskt är.
Det gäller framför allt exteriör, mentalitet, pälskvalitet och färger (speciellt när det gäller färgutvecklingen hos unga hundar).

Mentalitet

Mål: Att bibehålla rasens goda mentalitet. Yorkshireterriern ska vara en alert och intelligent dvärgterrier, livlig med ett stabilt sinnelag.

Som rasklubb har vi informerat uppfödarna, genom uppfödarträffar , SYTS hemsida och i klubbtidningen Yorkshireterriern, om vikten av den mentala statusen hos hundar som är tänkta att använda i avel.

Sedan år 2000 har totalt 19 yorkshireterrier nu känd mental status, 8 hanar och 11 tikar. Under 2010 har inga resultat redovisats i SKKs avelsdata, däremot redovisas 7 nya resultat i SKKs hunddata.(4 hanar och 3 tikar). Klubben ser mycket positivt på den ökningen och är medveten om svårigheterna att ”komma med” vid provtillfällena.

Positivt i mentalitetens anda är att man börjar se mer av rasen i sammanhang som till exempel lydnad, rallylydnad, agility, freestyle och viltspår.

Samarbete

Mål: Att avelsstrategin för yorkshireterriern förstås, accepteras och följs av samtliga uppfödare av rasen, vare sig de föder upp en enda kull eller har kontinuerlig uppfödning.
Att stor öppenhet och gott samarbete uppfödare emellan uppnås.

I och med RAS så finns det en avelsstrategi i rasklubben, en för alla uppfödare gemensam riktlinje inom avelsarbetet. RAS har presenterats på SYTS hemsida och i klubbtidningen samt diskuterats på årsmöten och uppfödarträffar. På lokalträffar runt om i landet har uppfödare haft möjlighet att träffats och diskutera avelsfrågor.

Under 2010 påbörjades ett försök med s k ”mentorskap”, för att ytterligare öka samarbetet emellan uppfödare.

Tidsplan

Mål: Att under året se över och diskutera RAS inför revideringen 2010.

Arbetet med Ras fortgår inom klubben på ett positivt sätt vilket syns bäst på den tydliga trenden beträffande inavelsgraden.
I syfte att förbättra och förstärka avelsarbetet i rasklubben har vi en avels kommitté inom SYTS. Vår förhoppning är att denna, genom samarbete och diskussioner med SKK, SvTek samt medlemmarna, skall kunna fortsätta utveckla arbetet med avelsfrågor inom klubben.

Ett nytt RAS är inlämnat för revidering men är i skrivande stund ej fastställt.

Utvärderingen gjord av Lena Samuelsson

RAS reviderad 2005

Historiskt perspektiv

Rasens hemland är England och liksom så många andra terriers från England är den en blandning av flera olika raser. Troligen bl. a den gamla engelska black-and-tan terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier. Clydesdaleterrier eller som den senare kallades paisleyterriern nämns även, men den hade troligen istället yorkshireterriern som ursprung, inte tvärtom.1886 erkändes yorkshireterriern som ras i England.

Det är en dvärgterrier som avlats fram för dess förmåga att hålla efter skadedjur som råttor och möss, samt dessutom med målet att få fram en mycket lång och vackert glänsande päls.

Den första yorkshireterriern kom till Sverige 1910 och 1911 föddes troligtvis den första yorken i Sverige. På utställningen i Stockholm 1911 ställdes fem yorkshireterriers ut.

Idag är det en livlig och alert dvärgterrier som i första hand används som sällskapshund men samtidigt är mångsidig och fungerar bra på utställning, lydnads- och agilitytävlingar.

Antalet registreringar i Sverige har de senaste tio åren hållit sig runt 400, med 410 st 2003. 1978 hade rasen en toppnotering med 1150 st och har sedan långsamt sjunkit till dagens nivå.

Hälsa

Mål: Att yorkshireterriern ska vara en frisk och sund hund som orsakar sig själv och sin ägare minsta möjliga hälsobekymmer.

Metod: En hälsoenkät som vänder sig till alla yorkshireterrierägare i Sverige, såväl enhundsägare som uppfödare, har skickats ut och utvärderingen av den håller på. I ett andra steg hantera ev hälsoproblem som kan förekomma i större utsträckning, genom att informera om hur de nedärvs och undersöka om de är vanligt förekommande inom vissa familjer av yorkshireterrier. Därefter undersöka hur de på ett förnuftigt sätt gradvis kan minska i frekvens och intensitet.

Mål: Att öka den genetiska variationen och sänka den genomsnittliga inavelsgraden.

Metod: Verka för att avelsbasen breddas, bl a genom att sprida kännedom om inavelsgraden vid parningar, samt öka kunskapen om de individer som används i aveln, deras förtjänster och fel samt inte minst om avkommorna. Vid import av hund söka så mycket fakta som möjligt om deras släktingar i hemlandet. Enligt en avelsanalys har konstaterats att den utnyttjade effektiva populationen (avelsbasen) under åren 1993-2003 varierat mellan 29-34 medan den tillgängliga avelsbasen ökat från 142 till 297 under samma tid. Medelvärdet för den totala inavelsgraden ligger under de senaste tio åren på 5,8%.

Exteriör/funktion

Mål: Att bevara de rastypiska detaljerna.

Yorkshireterriern ska vara en långpälsad hund. Pälsen ska hänga rakt och jämnt ner efter sidorna. Pälsen ska vara glänsande och med en struktur som av fint silke. Kroppspälsen ska vara stålblå och får inte vara svart (utom på valpen och den unga hunden) och absolut inte ullig. Tanfärgen ska vara något ljusare i topparna än i botten och ska enligt noggranna beskrivningar i standarden variera i intensitet och djup på olika delar av hunden.

Under pälsen ska finnas en kompakt och  nätt hund med mycket god resning, som uttrycker självsäkerhet. Yorkshireterriern ska ha en spänstig och välproportionerlig kropp. Huvudet ska vara i proportion med kroppen, ganska litet med plan skalle. Äppelhuvud är inte korrekt. Ögonen ska vara mörka med mörka ögonränder.

Metod: Prioritera rastypiska sunda hundar och från avel välja bort de hundar som saknar flera av de rastypiska detaljerna.

Mentalitet

Mål: Att bibehålla rasens goda mentalitet.

Yorkshireterriern ska vara en alert och intelligent dvärgterrier, livlig med ett stabilt sinnelag.

Metod: Alltid prioritera ett rastypiskt temperament och aldrig i aveln använda hundar som är aggressiva, skygga eller nervösa.

På sikt ta fram en rastypisk profil som kan användas vid utvärdering av MH-test (Mentalbeskrivning Hund).

Samarbete

Mål: Att avelsstrategin för yorkshireterriern förstås, accepteras och följs av samtliga uppfödare av rasen, vare sig de föder upp en enda kull eller har kontinuerlig uppfödning.

Att stor öppenhet och gott samarbete uppfödare emellan uppnås.

Metod: Den rasspecifika avelsstrategin, RAS, ska förankras hos alla våra uppfödare. Detta görs genom att den presenteras och diskuteras på årsmöten samt genom att den behandlas på uppfödarträffar. Dessutom presenteras arbetet fortlöpande i tidningen Yorkshireterriern och på SYTS hemsida.

 

Tidsplan

Mål: Att inom 5 år ha kommit ordentligt i gång med arbetet och inom 10 år se tydliga resultat.

Metod: Genom information sprida kunskap och förståelse om uppfödarens viktiga arbete och ansvar för rasen och för den enskilda hunden. Genom ytterligare en enkät om några år jämföra resultatet med det som kommer fram i den nu aktuella enkäten.

Förankring inom klubben

Materialet presenterat och diskuterat på SYTS årsmöte 2004. Dessutom har artiklar i ämnet publicerats i SYTS medlemstidning Yorkshireterriern nr 2/02, 1/03, 2/03, 1/04 och 4/04

Anita Skoglund – SYTS avelsråd 2005