Det kursiverade stycket nedan känner du igen ur grundreglerna, därefter följer uttolkningarna av 2:2 ur grundreglernas andra kapitel.
”2:2 att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig sjukdom/funktionshinder och som har ett gott och för rasen typiskt temperament. Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska inte användas i avel.”
Vad menas med allvarlig sjukdom/funktionshinder?
Med allvarlig sjukdom avses tillstånd som till exempel ger upphov till bestående smärta, fordrar livslång medicinering eller orsakar förkortad livstid. Med allvarligt funktionshinder avses tillstånd som väsentligen påverkar funktioner såsom andning, cirkulation, rörelseförmåga, syn och hörsel.
Exempel på allvarlig sjukdom/funktionshinder är kliniska symtom på grund av HD, ED, osteochondros, patellaluxation, legg perthes, diskbråck, hjärtfel, epilepsi, atopisk dermatit, nedsatt sköldkörtel- eller bukspottkörtelfunktion och andra i rasens avelsstrategi (RAS) prioriterade sjukdomar/funktionshinder.
Ovanstående gäller oavsett om hunden medicineras eller har opererats för sjukdomen/funktionshindret.
Rädslor och aggressivt beteende
Att generellt uttolka överdrivna rädslereaktioner och aggressivt beteende är i dagsläget inte möjligt. Förutom uppfödarnas egna iakttagelser kan till exempel Mentalbeskrivning Hund (MH) och/eller Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund (BPH) användas som vägledning, exempelvis i de fall svårighet till avreaktion och social oförmåga kan utläsas. Information om rasens mentalitet och typiska särdrag bör kunna återfinnas i den rasspecifika avelsstrategin (RAS).
För att avgöra om någon handlat i strid mot grundregel 2:2 kan en bedömning komma att göras om uppfödaren, utifrån tillgänglig information, borde ha förstått att hunden i avseende på mentalitet inte var lämplig att använda i avel.
Forts. ”2:2 att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman.”
Med tillgänglig information avses inte bara resultat registrerade centralt hos SKK utan även annan information gällande de tilltänkta avelsdjurens hälsa och mentalitet. Till exempel oregistrerade resultat eller andra av djurägaren kända uppgifter om hälsotillstånd.
En bedömning av ökad risk kan baseras på kunskap om närbesläktade djur inklusive erfarenheter avseende tidigare producerad avkomma.
Dubblering av merleanlaget är inte tillåtet
På grund av de hälsorisker dubblering av merleanlaget medför kan det inte anses förenligt med punkten 2:2 att para två hundar som är kända anlagsbärare för färgen merle med varandra.
Det är idag möjligt att genom DNA-test fastställa om gul eller röd hund bär anlag för merle eller inte. I det fall DNA-testet visar att hunden inte bär på merleanlag kan denna paras med merlefärgad hund. I de raser som har restriktioner avseende merle i SKKs registreringsregler ska resultatet från DNA-testet finnas registrerat hos SKK för att avelsspärr för gul/röd/sobelfärgad hund efter merlefärgad hund ska lyftas. Mer information om DNA-testet finns här.
Förtydligande gällande höftledsdysplasi
Avseende höftledsdysplasi kan det inte anses förenligt med punkten 2:2 att använda hund med HD-grad E i avel, eller att para hund med HD-grad D med annat än hund graderad som A eller B alternativt i parningskombination där HD-index är större än 100. Oavsett HD-grad är det inte heller förenligt med grundregeln att använda hundar med kliniska symptom på HD i avel (se ovan).
”2:2 att som ägare av avelshund följa SKKs hälsoprogram. För raser med krav på veterinärmedicinskt/genetiskt undersökningsresultat och/eller genomförd mentaltest/mentalbeskrivning/prov ska giltigt intyg om detta finnas för avelshundarna före parningstillfället.”
SKKs hälsoprogram omfattar tre nivåer:
- central registrering av veterinära undersökningsresultat (nivå 1)
- krav på undersökningsresultat för avelsdjur (nivå 2)
- krav på undersökningsresultat och inskränkningar i användandet av avelsdjur (nivå 3)
Ansvaret för att giltiga intyg föreligger före parning är ömsesidigt för såväl hanhunds- som tikägare.
”2:2 att inte använda hund i avel som vid DNA-test visat sig vara bärare av dubbla anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning. Hund som visat sig vara bärare av enkelt anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning får användas i avel, men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad hund och under förutsättning att detta inte står i strid med gällande hälsoprogram.”
Med recessiv nedärvning avses härvidlag enkel recessiv nedärvning, det vill säga sjukdomar/egenskaper som styrs av en enstaka mutation.
Hereditärt friförklarad innebär att en hund med hjälp av sina DNA-testade och därigenom friförklarade anfäder själv kan anses vara fri från det aktuella anlaget. Den enskilde uppfödaren måste själv bedöma vilken tilltro ett hereditärt friande resultat ska tillmätas, eftersom det i dagsläget inte finns några begränsningar avseende antalet generationer av hereditärt friade hundar i SKKs hälsoprogram. SKKs avelskommitté har beslutat att, så snart administrativa och tekniska rutiner är på plats, begränsa hereditärt friförklarade hundar till tre generationer. Därefter måste det aktuella avelsdjuret, eller valpkullen, testas på nytt.