Det kursiverade stycket nedan känner du igen ur grundreglerna, därefter följer uttolkningarna av 2:3 ur grundreglernas andra kapitel.
2:3 att inte para far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra.
Mot bakgrund av de hälsorisker en hög inavelsgrad medför och med hänsyn till rasens långsiktiga utveckling bör parning mellan närbesläktade individer undvikas. Ett riktmärke är att aldrig para hundar som är närmare släkt än motsvarande kusiner. En sådan parning ger en inavelsgrad hos avkomman på 6,25 procent, vilket ska ses som en övre gräns och inte en önskvärd procentsats att sträva efter.
Genom att begränsa inavelsgraden i varje enskild parning kommer även inavelsökningen, och förlusten av genetisk variation, i rasen som helhet att bli långsammare. En generell rekommendation, som redan tillämpas i många raser, är att inavelsökningen i populationen inte ska överstiga 2,5 procent, beräknat över fem generationer (eller 0,5 procent per generation).